Historik

Orkesterföreningens historia från 1919

LITEN HISTORIK ÖVER FALKÖPINGS ORKESTERFÖRENING

Starten och den första tiden

Det var tre herrar, nämligen stationsinspektor Svante Malm, banktjänsteman Hjalmar Lundin och stationsföreståndare Gustaf Zellén, som i augusti år 1919 utfärdade en kallelse till alla som var villiga att aktivt medverka i en amatörorkester i Falköping och att dessa måtte anmäla sitt intresse. Man fick in 19 anmälningar. Exakt vilka dessa 19 var vet vi inte idag, men vi vet hur den första orkestern var sammansatt, nämligen enligt följande: 9 fioler, 2 altfioler, 1 cello, 1 kontrabas, 2 flöjter, 1 trumpet, 1 basun, 1 piano och 1 trumma.

Det första föreningsmötet hölls i november samma år och då valdes Hjalmar Lundin till ordförande, Gustaf Zellén till sekreterare och Svante Malm till kassör (eller skattmästare som det kallades då). Svante Malm rapporterade vid detta möte att han på eget initiativ och från privatpersoner insamlat den icke föraktliga summan av 130 kr, som fick bli föreningens startkapital. Därutöver erlades en medlemsavgift på 10 kr per medlem. Orkesterns första konsert gavs till förmån för de nödlidande i Österrike.

Redan påföljande år hade orkestern vuxit till 25 personer och hade följande sammansättning: Violin 1: Fridolf Berg, V. E. Hedström, Åke Karlsson, Svante Malm, Hilmer Zell och J. Åsander; Violin obligat: A. Adrian, Gustav Berg, Assar Larsson och Hugo Pripp; Violin 2: Hjalmar Carlsson, Viktor Fredriksson, Mårten Noring och Emil Nyrén; Altviolin: Johan Carlsson och Paul Sahlqvist; Violoncell: Hjalmar Lundin; Kontrabas: Gustaf Zellén; Flöjt: Erik Larsson; Klarinett: Arvid Pompeius; Piston: Klas Johansson och Per Sköld; Basun: Mårten Lundin; Trummor: Per Näslund; Piano: fröken Dagny Hedström (sedermera fru Kahlefeldt). Att märka är den tydliga manliga dominansen. Att märka är också att Emil Nyrén fanns, som tonåring, med i orkestern redan vid denna tid; han är fortfarande i livet, snart 100 år gammal! Som dirigent och ordförande fungerade detta år läroverksadjunkt Johan Haglund, men då både ordförandeskap och dirigentskap blev alltför betungande valdes i slutet av året direktör G. W. Nymberg till föreningens ordförande, en post han sedan innehade i 10 år.

Ekonomin var i början ett bekymmer, startkapitalet och medlemsavgifterna förslog inte så långt, men i slutet av år 1920 fick föreningen ett bidrag från Falköpings Maltdrycksaktiebolag på den vackra summan av 5 000 kr (samma bolag bidrog sedermera, 1931, ekonomiskt till att statyn ”Venus uppstiger ur havet”, i folkmun ”Malta-Johanna”, uppfördes på Stora torget; här var det kultur och öldrickande i samma andetag). Nu fick orkestern råd att inköpa ett pianino, en kontrabas, två valthorn, en basun, en klarinett, en trumpet och diverse slagverk.

Följande år, dvs 1921, avflyttade dirigenten Johan Haglund från staden och till ny dirigent valdes musikdirektör Carl Holmberg från Skövde.

Ekonomin var under resten av 1920-talet tillfredsställande god, eftersom det inflöt bidrag från staden med ungefär 1 000 kr per år.

År 1930 valdes trafikinspektör C. M. Paulsen till ny ordförande och till ny dirigent valdes musikdirektör Hugo Melin. Detta år blev föreningen också medlem i SOR, Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund. I och med detta fick man ett icke ringa ekonomiskt bidrag från staten, men medlemskapet innebar också att man förband sig att hålla en viss kvalitetsstandard på sin konsertrepertoar, det skulle inte vara enbart salongsmusik och arrangerad, förenklad musik utan det krävdes att man framförde seriös originalmusik. 1931 valdes herr Klas A. Johansson till ordförande. 1934 avsade sig Hugo Melin dirigentskapet och den tidigare dirigenten Carl Holmberg fick nu i nödens stund rycka in igen. Året därpå ansåg sig orkestern inte längre kunna uppfylla SOR:s kvalitetskrav och begärde följaktligen sitt utträde.

År 1936 ställde sig musikdirektör Rudolf Norrman till förfogande som dirigent men aktiviteten i orkestern hade nu nedgått till ett minimum och när Norrman senare samma år avflyttade från orten diskuterades allvarligt om orkestern överhuvudtaget skulle leva vidare. Efter diverse underhandlingar engagerades emellertid stadens nye organist, Jens Bartler, som ny dirigent. 1937 valdes kamrer (sedermera chefredaktör för Falköpings Tidning) Arvid Vrang till ordförande och till sekreterare valdes fabrikör J. W. Gustafsson. Båda dessa eldsjälar kom att inneha sina uppdrag fram till år 1951. Detta år avsade sig också målarmästare Karl Hjalmar Karlsson kassörskapet, en syssla han innehaft sedan 1922. J. W. Gustafsson spelade ventilbasun i orkestern och själv minns jag honom som orkestermedlem så sent som 1978 då jag själv gjorde min orkesterdebut.

Jens Bartler som idag är 92 år gammal, men vid full vigör, har tillsänt oss ett egenhändigt skrivet manuskript där han berättar om den tid han ledde orkestern. Vi har valt att ta med detta manuskript i sin helhet. Ordet alltså till Jens Bartler:

”NÅGRA GLIMTAR FRÅN ORKESTERFÖRENINGENS VERKSAMHET FÖR 60 ÅR SEDAN

av Jens Bartler

Falköpings Orkesterförening firar ju 80-årsjubileum i höst och som en av dess ledare under ett tidigare skede tänkte jag berätta lite om hur verksamheten bedrevs och dess villkor gestaltade sig på den tiden.

Under dessa 80 år har orkestern väl haft ett 10-tal ledare som organiserat och dirigerat orkestern under längre eller kortare perioder. För min del var det 11 år, nämligen under tiden 1936 – 1947. Orkestern var vid denna tid inte någon riktig, vad man kallar, symfoniorkester utan egentligen en underhållningsorkester, på grund av att den saknade så viktiga instrument som oboe, fagott och valthorn. Tidvis hade vi tillgång till en oboist men måste, när repertoaren så fordrade, låna en oboespelare från Göteborg.

Vi anordnade 4 konserter årligen, 3, som man säger, vanliga konserter samt 1 så kallad skolkonsert, alternerande mellan Samrealskolan och Folkskolan. Programmet vid skolkonserterna upptog en inledande demonstration av de olika instrumenten samt ett lättfattligt och populärt program. Dessutom medverkade orkestern vid andra tillfällen av kyrklig eller fosterländsk art. Under min tid som ledare var antalet musiker omkring 20, ofta självlärda amatörer med ett brinnande intresse för musik.

Från kommunen hade orkestern ett årligt anslag på 800 kr, ibland något mera. Detta skulle räcka till inköp av noter, program, lokalhyra samt mitt lilla arvode. Konsertlokalerna var kyrkan och ibland Cosmorama. När sedan församlingshemmet byggdes förlades konserterna dit.

Efter dessa något torra fakta om orkesterns verksamhet tröttnar kanske läsaren, men den läsare som eventuellt är kvar undrar om det inte hände något speciellt, något dramatiskt eller lustigt under min tid med orkestern. Visst kunde det gunga oroväckande under fötterna på både musiker och dirigent på den på bockar tillfälligt utbyggda scenen i församlingshemmet, men allt förlöpte utan missöden.

Rent musikaliskt var det nära att allt gått, som man säger, åt pipan och orkestern förlorat sitt goda rykte. Saken var nämligen den att vi vid en konsert som solist engagerat den kände cellisten Gunnar Norrby. Han skulle spela Robert Volksmanns cellokonsert. (Inom parentes kan nämnas att vår dåvarande ordförande i orkesterns styrelse, chefredaktör Arvid Vrang, var släkt med Gunnar Norrby. Arvid Vrang var själv en duktig kör- och Gluntsångare.) Det var en framstående solist som gästade oss. Norrby var ju konsertmästare i Stockholms Filharmoniska Orkester och en av landets främsta på sitt instrument. Noter hade hitsänts, både orkesternoter samt en pianostämma. På orkesterns program vid denna konsert stod bl a Pastoralsviten av Lars-Erik Larsson, som vi kämpade hårt med och som egentligen borde överstiga vår förmåga. Vi, eller jag själv, beslöt att jag skulle ackompanjera cellokonserten på piano. Jag hade tidigare vid en solokonsert av cellisten Guido Vecchi ackompanjerat Haydns cellokonsert i D-dur på piano. Mitt eget beslut visade sig ödesdigert, ty när solisten anlände fordrade han absolut att cellokonserten skulle ackompanjeras av orkestern, vilket givetvis är det rätta om möjlighet gives. Goda råd var dyra. I all hast ringdes orkestermedlemmarna samman, så många som kunde nås en lördagseftermiddag. Solisten hade ett oändligt tålamod, takt för takt genomgicks ytterst noga, timmarna gick och när musikerna fullkomligt utmattade vacklade hem framåt natten anade de nog ett kommande fiasko och ångrade att de givit sig in på kons­tens törnbeströdda stig. På söndagen fick vi tillfälle till ytterligare repetition, då med även ett par musiker som inte varit anträffbara dagen innan. Solisten var ju lysande, men orkesterackompanjemanget hankade sig fram så gott det gick. Och Gunnar Norrby återvände till Stockholm med en ny erfarenhet, att ha fått sitt livs mest trevande, för att inte säga sämsta ackompanjemang. Ja, så kan det gå, och jag beklagade verkligen att jag försatt musikerna i denna situation, samt att den skicklige och framstående solisten råkat så illa ut.

När det gäller pengar måste jag berätta en sak. Ett år i början av mitt ledarskap, när ekonomin var mer än vanligt skral, kom vi på idén att sälja abonnemang till konserterna. Allt går att sälja med mördande reklam, som uttrycket heter. Men några pengar till reklam fanns ju inte direkt, utan skedde genom personlig påverkan. Men, som tidigare sagts, så var ju orkestern inte någon fullständig symfoniorkester som kunde erbjuda fullödiga program, så utbudet var nog inte så lockande. När så tiden för tecknandet av abonnemang gått ut hade endast 1 (säger ETT) abonnemang tecknats. Resultatet var givetvis något nedslående, men det var bara att spotta i nävarna och ta nya tag, om detta uttryck tillåts i sammanhanget.

En gång gav vi oss ut på turné. Vi packade in våra instrument, jag själv stack taktpinnen i fickan och så åkte vi till Mullsjö, där orkestern gav en, som det verkade, uppskattad populärkonsert, varefter vi åt middag på ett pensionat samt återvände hem, nöjda och glada efter en lyckad och stimulerande utflykt.

Nu är de borta många av mina musikkamrater från den tiden – enkla tjänare i Fru Musicas örtagård. Deras intresse för musik och att få utöva den tillsammans med andra gav deras liv ett rikare innehåll, samtidigt som de gjorde en insats för Falköpings kulturella liv.”

De senaste dirigenterna

Jens Bartler slutade alltså som dirigent 1947 och nu fick återigen den tidigare dirigenten Carl Holmberg rycka in. 1949 blev musikfanjunkare Sigurd Modéer orkesterns dirigent. 1951 inrättades kommunala musikskolan, faktiskt en av de första i landet, och dess förste musikledare blev Sigfrid Strand. Sigge, som han kallades, var militär musikdirektör och hade klarinett som huvudinstrument. I musikledarens arbetsuppgifter ingick bl a att leda orkestern. Detta faktum, att dirigentsysslan inte längre var ideell, tillsammans med att även vissa musiklärare vid musikskolan såsmåningom fick orkestermedverkan inräknad i sin tjänstgöring, gjorde att orkestern fick ett starkt uppsving under 50- och 60-talen. Dessutom bidrog ju musikskolan också på det sättet att man lärde upp åtminstone några elever såpass att de kunde delta i orkesterspelet. Det var Sigge Strand som, förutom att leda orkestern och Mössebergs musikkår, hade till uppgift att starta en blandad kör i Falköping och 1951 bildades så Falköpings sångsällskap. 1951 återinträdde också orkestern i SOR.

Sigfrid Strand efterträddes 1956 av Hasse Ericsson som musikledare och dirigent. Hasse, som han faktiskt var döpt till, var skåning (från Kristianstad) och trakterade instrumenten klarinett och violin med bravur. Under hans tid vid rodret utvecklades orkestern ytterligare och det var också under hans tid som orkesterns ordinarie konsertlokal, Stadsteatern, byggdes och invigdes. 1961 lämnade han Falköping för ett liknande jobb i Borlänge, där han bodde fram till sin död i början på 70-talet.

Hasse Ericsson efterträddes 1961 av Folke Carlsson. Han kom närmast från Örebro men var född och utbildad (liksom sin företrädare) i Kristianstad. Han var nu den tredje militäre musikdirektören som ledde musikskolan. Folke var flöjtist och pianist och han lär också ha haft ett temperament som kunde bli besvärligt för honom. Han hade svårt med kommunala tjänstemäns och politikers sparsamhet mot honom, för honom fanns bara musik och det mesta annat blev betydelselöst. Efter några år flyttade han till Köping.

1965 kom norrlänningen Bertil Wensby till staden och övertog ledarskapet. Han kom närmast från Uddevalla men var utbildad i Umeå och född i Boden. Militär musikdirektör även han. Han trakterade instrumenten violin och klarinett. Som kommunal musikledare, dirigent för såväl orkestern som för sångsällskapet och musikkåren kom han att under lång tid sätta sin prägel på Falköpings musikliv. Bertil blev kvar som ledare ända till sin pensionering 1984. Vid några konserter därefter fanns han med som violinist men snart satte ålder och sjukdom stopp för detta engagemang. Han dog för bara några år sedan (1996).

Bertils efterträdare var en före detta militär- och yrkesmusiker, Leif Nilsson. Han var valthornist (hade suttit i Hovkapellet) men även slagverkare. Han kom närmast från musikhögskolan Ingesund i Arvika där han var hornlärare. Leif var en mycket duktig dirigent och införde lite nytänkande i orkestern när det gällde repertoarval. Som musikant var han långt bättre än som administratör, vilket gav skolförvaltning, politiker och kollegium en del bekymmer. 1988 flyttade han till Nässjö och ett nytt musikledarjobb, därefter till Kiruna. Numera är han glad pensionär.

Från Eda i Värmland kom så vår näste ledare Alf Holmberg 1988.  Han är från början skåning, flöjtist och den förste musikledaren som inte är militärmusiker. Om honom finns säkerligen mycket mer att säga men här och nu nöjer vi oss med att säga att han på ett säkert och trivsamt sätt har lett orkestern i över 11 år och än finns inga tecken som tyder på att han ämnar sluta med det. Dock kan vi tillägga att han vid det senaste årsmötet valdes till orkesterföreningens ordförande, den förste sedan 1920 som varit både dirigent och ordförande samtidigt.

Eldsjälarna

Många är de musikanter och styrelseledamöter som har varit engagerade i orkesterföreningen genom årens lopp och det skulle leda alltför långt att försöka katalogisera dem alla. Men några personer har naturligtvis mer än de flesta andra satt sin prägel på föreningen och därmed på musiklivet i Falköping. När det gäller styrelsearbetet måste naturligtvis ordförandenas vikt framhållas. De är ju föreningens ansikte utåt och har ofta att tas med politiker, sponsorer och massmedia samt att hålla samman och föra föreningens arbete framåt. En kort presentation av de senare ordförandena är därför på sin plats.

Efter Arvid Vrang valdes 1951 lasarettsläkare Herbert Wolff till ordförande. Wolff var en mycket musikintresserad och driftig man som redan tidigare var en drivande kraft, tillsammans med bl a Jens Bartler, i Musikfrämjandet i Falköping; en förening som under 40- och 50-talen anordnade solo- och kammarmusikkonserter. (Man lyckades faktiskt locka ett stort antal mycket berömda artister till Falköping.) När Wolff 1958 avflyttade från staden valdes bankdirektör Gustaf Lindahl till ordförande. Lindahl spelade själv fiol i orkestern. Han efterträddes i sin tur av kamrer Rune Björn 1967. Rune Björn satt länge med i orkestern, också han spelade fiol. Han efterträddes 1970 av en riktig långkörare, nämligen rektor Nils Rynefors. Nils har spelat med, och gör förresten fortfarande, i orkestern sedan 1960, där han utgjort ett naturligt blickfång i cellostämman. (Som ni märker nämns oftast personernas titlar i presentationerna. Det beror på att uppgifterna är hämtade ur gamla protokoll och tidigare jubileumsskrifter, från en tid då det var kutym att ange personernas yrken. Jag har valt att behålla detta uttryckssätt eftersom det ger en lite historisk och högtidlig touche åt denna lilla skrift.) Nils efterträddes 1992 av Tomas Wolff (son till tidigare ordföranden Herbert Wolff och liksom far sin läkare, men nu för tiden är vi inte lika titelsjuka). Tomas arbetar emellertid numera utomlands (i Saudiarabien) och det var därför tvunget att ersätta honom som ordförande. Valet föll då vid det senaste årsmötet på dirigenten Alf Holmberg.

Ordförandena i all ära, men de tyngsta arbetsuppgifterna har nog ändå sekreteraren och kassören. På dessa poster har vi haft en del verkliga eldsjälar. En långvarig sekreterare har vi redan nämnt, nämligen J. W. Gustavsson, som hade befattningen mellan 1937 och 1951. En annan trotjänare var Margareta Wahlund, som först var kassör mellan 1968 och 1975, därefter sekreterare från 1975 till 1989. Året därpå dog hon. Hon efterträddes av Viva Key-Westergren som fortfarande är föreningens sekreterare. Som mångårig kassör har redan nämnts Karl Hjalmar Karlsson, 1922 – 1951. Nämnas skall också Sven Andersson, kassör mellan 1953 och 1967, därefter mångårig revisor. Som mångårig revisor skall också nämnas Anders Mörk, alldeles nyligen avgången. Och så naturligtvis, sist men inte minst, vår ”Ulla i kassan”, Ulla Karlsson, först sekreterare mellan 1968 och 1975, därefter kassör tills alldeles nyligen, då hon med ålderns rätt avgick från styrelsen.

Musikerna

I musikanternas skara finns också några som utmärker sig över de flesta andra, några pga att de utvecklades till utomordentliga yrkesmusiker, andra pga att de har deltagit i orkestern under mycket lång tid.

I den första kategorin faller tanken främst på Frans Helmerson som lär ha debuterat i orkestern redan som 11-åring. Numera är han världsberömd cellist med hela världen som sitt arbetsfält. Emellanåt landar han emellertid i sin gamla hemstad och spelar någon vacker cellokonsert med orkestern. Vi nämner också Lennart Nyberg, mångårig konsertmästare i orkestern, men som en period av sitt liv var anställd i Göteborgs symfoniorkester. Och så naturligtvis hans fru, Maria Nyberg, tidigare Johansson. Hon är tveklöst en av landets främsta pianister, och gästar oss ibland som solist, men utomordentligt kompetent även på violin och viola. Paret Nyberg är numera bosatt i Göteborg men kommer ibland och hjälper till i orkestern vid konserttillfällena.

I den andra kategorin ska främst två namn nämnas, Stig Johansson och Björn Pehrsson. Båda dessa musikanter har varit med i Falköpings musikliv i en hel mansålder och de har båda varit med i alla möjliga musikaliska sammanhang. De har således inte bara varit aktiva i orkesterföreningen utan också i Mössebergs musikkår och i storbandet Bear Jazz, som ju Björn startade och ledde under många år. De är alltså musikaliska mångsysslare och trakterar ett flertal instrument var. Stigs huvudinstrument var nog ändå klarinetten men i orkestern spelade han på senare tid alltid oboe. Björn trivs nog bäst med sin barytonsax även om han i orkestern alltid har spelat fagott. Detta gör han förresten fortfarande, trots att han numera bara har en lunga kvar i kroppen. Stig Johansson har haft den stora vänligheten att teckna ned sina minnen från sitt musikerliv och vi låter den del av dessa ”memoarer” som berör orkesterföreningen ingå i denna skrift. Den utgör då en naturlig fortsättning på Jens Bartlers minnen som kunde läsas ovan. Ordet alltså till Stig Johansson:

”1944 tog Arvid Pompeius med mig till Falköpings Orkesterförening. Det behövdes en andreklarinett och han bad mig komma och pröva. Arvid lotsade mig in i orkesterspelets abc, uppmärksammade mig på nyanser och stämning, ja allt som är viktigt när man sitter i en symfoniorkester. Dirigent för orkestern var Jens Bartler, musiklärare i realskolan och organist i S:t Olofs kyrka. Från den första konserten minns jag en orkestersvit av Kurt Atterberg, ”De fåvitska jungfrurna”, hämtat ur den svenska folkmusikskatten.

Här följer några personer som jag kommer på som var med, flöjt: Olle Karlsson, klarinetter: Arvid Pompeius och jag själv, trumpet: Gösta Johansson, basuner: J. W. Gustafsson och Mårten Lundin, violiner: Evert Jönsson, Erik Kruse, Gerda Kahlefeldt, Lennart Nyberg, Lars-Erik Linnarsson, viola: Emil Nyrén, Gunnar Nyberg, violoncell: Henrik Larsson, Harald Nyberg, kontrabas: Hjalmar Karlsson, piano: Svea Pettersson. Vi var fler men dessa kommer till mitt minne. (Gunnar Nyberg, bror till Lennart, har på senare år som pensionär åter börjat spela i violastämman, red. anm.)

Dirigenter och solister som gästat oss

Matti Rubinstein, kapellmästare från Göteborg. Han var vikarie för Sigge Strand när denne vidareutbildade sig i Wien. Matti var halvbror till Moses Pergament och han var en mycket fin ”maestro”. En lugn och trevlig dirigent med mjuk gestik.

Sten-Åke Axelsson, Musicus director i Lund, dirigerade med stor energi och kunnighet, kanske lite överseende, en ej alltför disciplinerad orkester. Björn P. har berättat att han som fagottist i orkestern fått reda på att Sten-Åke hade fagotten som ett av sina instrument, och kände sig lite ”skrajsen”, han hade en svår passage att klara av i konserten. Men det gick hur fint som helst, maestron hade varit imponerad över att det fanns så bra fagottister i amatörleden. Har för mig att förutom Björn så satt Kvernäs förstefagott. Sten-Åke Axelsson var också inspektör för de orkesterföreningar som genom SOR uppbar anslag från staten.

Apropå SOR:s inspektörer så kunde de plötsligt bara sitta i lokalen. För att erhålla anslag skulle orkesterns program vara av tillräckligt god kvalitet vad gäller musikval. Inte bara wienervalser och liknande lättlyssnat.

Sten Frykberg hade gjort sig känd som en mycket publiktillvänd dirigent. Man hade vant sig att han kommenterade den musik som skulle spelas i radio. Och han kom hit och gjorde precis så som man hade trott. Han uppträdde vänligt och belevat, berättade om det vi skulle spela. Och vi spelade bl a ”Blommornas vals ur Nötknäpparen”.

Ett oförglömligt tillfälle var en av Sigge Strands första konserter med orkestern. Vi i blåset var inte alltid så mjukspelande. Solisten var Joel Berglund, chef på Stockholmsoperan och en härlig baryton. Under repetitionen tänkte jag att det blir nog rätt svårt för publiken att höra den ljuvlige sångaren. Men ack vad jag misstog mig, han hade naturligtvis sjungit på sparlåga under repet, på konserten öppnade han i halsen och ”Kung Heimer och Aslög” eller ”Spegelarian ur Hoffmanns äventyr” klingade ut på det mest underbara sätt. Vi hade kunnat spela starkare och ändå kommit till korta.

Käbi Laretei kom hit i början av 50-talet. En ung slank dam ledsagad av sin mor. Hon spelade en Beethovenkonsert.

Greta Eriksson, såsmåningom professor i pianospel, var här. Kan ej minnas vad hon spelade.

Hans Leygraf var här rätt tidigt. Han har ju varit här som solist flera gånger senare. Vi gjorde en konsert som vi sett den göras i TV, Leygraf i mitten, spelar och dirigerar med orkestern på ömse sidor. Mozart förstås.

Carl Tillius från Göteborg spelade Rachmaninov. Vid samma konsert stod Tjajkovskis ”Symphonie pathétique” på programmet. Det var inte någon av de bättre konserterna vi haft. Det var under Hasse Ericsson.

Violinister som kommit hit: en ung Arve Tellefsen, han spelade Beethovens violinkonsert. Hasses ackiskompis Leo Berlin spelade Max Bruchs g-moll. Endre Wolf spelade Mendelssohns e-mollkonsert på en skönt klingande Stradivarius. Det är några av dem vi fått njuta av.

Symfonier har vi spelat av många kompositörer. Av Beethovens nio har vi orkat med alla utom nr 6 och nr 9. Inte så dåligt.

Måste få återge en episod från församlingshemmet. Haydns ”Pukslagssymfoni” stod på programmet. Den långsamma satsen började svagt och fint, reprisen fortsatte ännu svagare, riktigt snyggt. I tystnaden efter fortestället som följer hördes: ”Oh mamma lilla”, det var en ung flicka som hade sin mamma i orkestern som visade att Haydns lilla skämt fortfarande fungerar efter 200 år.

”Förklädd gud”, Lars-Erik Larssons underbara musik till Hjalmar Gullbergs diktepos. Tre gånger har jag fått vara med om att framföra den. Första gången med Bertil Nygren som recitatör. Sigge Strand hade ett samarbete med Lidköpings kyrkokör och dess ledare Schersten. Vi gjorde konserten först i Falköping och senare samma dag i Lidköping, i Lidköping tyvärr i en nästan tom lokal.

Andra gången med Bernhard Sönnerstedt som både solist och recitatör. Bertil Wensby var dirigent den gången.

Tredje gången med Mikael Plith som reciterade och Alf Holmberg som dirigent.

Den 15 februari 1970 firade Falköpings Orkesterförening 50-årsjubileum. Vi hade vår berömde cellist Frans Helmerson som solist. Frans spelade Haydns C-durkonsert. Cellokonserten dirigerades av Bertil Wensby. Vår förre musikledare och dirigent Hasse Ericsson var inbjuden som gästdirigent, han ledde oss i Dvoraks symfoni ”Från nya världen”.

Sex av orkesterns medlemmar erhöll SOR:s kungliga förtjänstmedalj i guld. Utdelare var SOR:s direktör Gustav Skillner. De sex var: musikdirektör Jens Bartler, vår dirigent på 40-talet; Sven Adolfsson och Nils Schöön, båda violinsister och fiollärare; Gösta Karlsson, målarmästare och violinist; jag själv, guldsmedsmästare och oboist samt Ingvar Arrestig, guldsmed och trumpetare.

Vid SOR:s jubileumskonsert på konserthuset i Stockholm (1978) deltog flera medlemmar från Falköping, bl a Björn Pehrsson, fagott och jag själv, oboe. Vi skulle spela ett beställningsverk från SOR av Arne Mellnäs, Brahms c-mollsymfoni och Griegs pianokonsert. Under repetition av professor Mellnäs mycket moderna verk hade vi dragit över tiden ordentligt. Under stort buller trädde nästa professor, Greta Eriksson, in och undrade hur länge hon skulle behöva vänta medan vi bara satt där och lekte. Modernisterna har det inte lätt.”

Stig Johansson slutade, pga ålder och sjukdom, i orkestern 1996 efter 52 aktiva år.

Repertoaren

När man tittar igenom gamla programblad så slås man av hur mycket fin musik som har spelats av orkestern genom åren. Orkestern har framfört en rad symfonier och andra stora musikverk. Här ett litet axplock bland de stora mästarna:

Bach Juloratoriets olika delar har framförts vid ett flertal tillfällen, orkestersviter nr 1, 2 och 3, ett flertal solokonserter

Beethoven Alla symfonierna utom nr 9, alla pianokonserter, violinkonserten

Berwald Symfonierna 3 och 4

Bizet Symfoni nr 1, L’Arlesiennesvit nr 2, sviter ur Carmen

Brahms Symfoni nr 1, violinkonserten, dubbelkonserten (violin och cello)

Britten Simple Symphony

Dvorak Symfonierna 8 och 9, cellokonserten, Mässa i D-dur, flera slaviska danser

Elgar Cellokonserten, Pomp and Circumstance, Serenad för stråkar

Fauré Requiem

Franck Symfoni d-moll, Symfoniska variationer

Grieg Pianokonserten, Från Holbergs tid, Peer Gynt-svit nr 1, Sigurd Jorsalfar

Haydn Ett stort antal symfonier, oratoriet Skapelsen, ett flertal solokonserter

Händel Fyrverkerimusik, ur oratoriet Messias

Larsson Mycket musik har spelats av denne ende(?) svenske mästare, bl a Pastoralsvit, Förklädd gud, symfoni nr 1 samt många soloconcertinon

Mendelssohn Symfoni nr 4, violinkonserten, uvertyrerna Hebriderna och Ruy Blas

Mozart Väldigt mycket musik har spelats av denne kompositör, bl a ett dussintal sym- fonier, ett flertal solokonserter, uvertyrer, operaarior. Höjdpunkterna kanske ändå symfoni nr 40 och Requiem.

Prokofiev Klassiska symfonin, Peter och vargen, Kärleken till de tre apelsinerna mm

Rossini Flera operauvertyrer

Saint-Saëns Juloratorium, pianokonsert nr 2

Schubert Symfonierna 3, 5 och 8 ett antal gånger, uvertyren till Rosamunda

Schumann Symfoni nr 1, pianokonserten

Sibelius Symfoni nr 2, violinkonserten, Kung Kristian II

Strauss Flera wienervalser såsom An der schönen blauen Donau, Kejsarvalsen, Geschichten aus dem Wienerwald, Morgenblätter m fl, samt ett antal operettuvertyrer

Tjajkovski Symfonierna 5 och 6, pianokonsert nr 1, Rokokovariationerna (för cello), balettmusik ur Svansjön och Nötknäpparen

Vivaldi Gloria samt ett antal solokonserter

Otaliga är också de fina artister som varit solister tillsammans med orkestern. Här följer ett litet axplock, några har Stig redan berättat om:

Guido Vecchi Haydns cellokonsert i D-dur 1954

Leo Berlin Beethovens violinkonsert 1956

Sten Pettersson Mozarts klarinettkonsert 1956

Leo Berlin Mozarts violinkonsert nr 3 1959

Lars Sellergren Mozarts pianokonsert nr 20, d-moll 1960

Hans Leygraf Mozarts pianokonsert nr 12 1961

Greta Eriksson Beethovens 5:e pianokonsert 1962

Endre Wolf Sibelius violinkonsert 1963

Arve Tellefsen Beethovens violinkonsert 1967

Jan Eyron Beethovens 4:e pianokonsert 1967

Janos Solyom Saint-Saëns pianokonsert 1968

Dag Achatz Liszts pianokonsert nr 1 1969

Ingemar Hedvall Schumanns pianokonsert 1971

Hege Waldeland Tjajkovskis rokokovariationer för cello 1972

Alex Portnoff Gershwin; Rhapsody in blue (piano) 1972

Helga Hussels Bruchs violinkonsert nr 1, g-moll 1972

Ingemar Hedvall Griegs pianokonsert 1975

Bengt Forsberg Chopin; Andante spianato (piano) 1978

Sten Pettersson Mozarts klarinettkonsert 1981

Hans Leygraf Beethovens 3:e pianokonsert 1982

Ib Lansky-Otto Lars-Erik Larssons hornconcertino 1985

Mikael Samuelsson Operaarior 1987

Per Frendahl Uruppförande av Olof Anderssons orgelkonsert 1987

Hans Leygraf Mozarts pianokonsert nr 17 1988

Håkan Rosengren Crusells klarinettkonsert nr 2, f-moll 1988

Per Enocksson Mozarts violinkonsert nr 5 1989

Maria Nyberg Beethovens 1:a pianokonsert 1989

Christian Lindberg Två trombonkonserter (David och M. Haydn)   1989

Annika Skoglund Div sånger 1990

Janos Solyom Schumanns pianokonsert 1991

Håkan Ehrén Koussevitskys kontrabaskonsert 1993

Gloria Joyce-Burt Boïeldieus harpkonsert 1993

Bengt Forsberg Rachmaninovs 2:a pianokonsert 1994

Per Enocksson Beethovens violinkonsert 1994

Urban Agnas Haydns trumpetkonsert 1995

Göran Söllscher Rodrigo; Concierto de Aranjuez (gitarr) 1995

Helen Jahren Vivaldi; oboekonsert 1996

Maria Nyberg Mozarts pianokonsert nr 23 1996

Anders Linder Prokofievs Peter och Vargen 1996

Olle Adolphson Egna visor med orkesterarrangemang 1998

Hans Pålsson Griegs pianokonsert 1998

Inger Olsson Moberg Div sånger 1999

En särskild lista kan göras för hemmasonen Frans Helmersons solistframträdanden tillsammans med orkestern:

1964 Vivaldi, cellokonsert e-moll

1968 Boccherinis cellokonsert

1970 Haydn, cellokonsert C-dur

1981 Elgars cellokonsert

1983 Dvoraks cellokonsert

1988 Tjajkovskis rokokovariationer

1992 Dvoraks cellokonsert

1997 Brahms dubbelkonsert (tillsammans med Mihaela Martin)

Förutom dessa nationellt kända solister har orkesterföreningen låtit ett stort antal lokala förmågor framträda som solister. Vi har faktiskt varit mycket bra på att ta tillvara våra egna tillgångar och vi har sällan behövt gå över ån efter vatten. Duktiga solister har vi också i många år kunnat engagera i samarbete med Medborgarskolan som genom sina stipendier gav unga och ännu oetablerade musiker chansen att få uppträda med en riktig orkester.

Nuvarande verksamhet och ekonomi

Under spelsäsongen repeterar orkestern en gång i veckan (tisdagar). Repetitionslokal är f n

Kyrkerörsskolans aula. Vi ger som regel fyra konserter per spelår, två på hösten och två på våren. Det är oftast lite olika karaktär på de olika konserterna. Den första, som brukar spelas i oktober, har oftast en lite seriös prägel med någon riktig symfoni och något stycke (solokon­sert ed) med solistframträdande. Julkonserten i december spelas i någon kyrka och program­met brukar bestå av musik i det lite mindre formatet; inga stora, långa verk utan istället korta och fler, gärna lite vackra saker. Den första konserten på våren (i februari eller mars) brukar se ut ungefär som den första höstkonserten, medan vi till den verkliga vårkonserten (i maj) brukar lätta upp programmet med ett mer lättillgängligt populärprogram. Publiktillströmningen har genom åren varit jämförelsevis god, ca 300 personer i medeltal för varje enskild konsert får anses bra i en kommun av Falköpings storlek.

Det är ingen hemlighet att den verksamhet föreningen bedriver kostar pengar. Visst har vi vissa inkomster i form av biljettintäkter men dessa förslår inte långt när vi samtidigt har tämligen stora kostnader för inhyrning av extramusiker till konserterna, engagemang av solister, lokalhyra, nothyra, annonsering och inhyrning av kringpersonal. Föreningen är därför totalt beroende av det anslag på 100 000 kr/år som kommunen bistår med. Detta gör att föreningens ekonomi går runt eftersom varje konsert går med ca 25 000 kr i förlust. Vi hoppas att falköpingsborna även i fortsättningen tycker att detta är väl satsade pengar, det bjuds faktiskt en hel del kultur av god kvalitet för dessa pengar (lite drygt 3 kr/invånare och år).

Styrelsen

Styrelsens utseende under verksamhetsåret 99/00:

Alf Holmberg ordförande

Viva Key-Westergren sekreterare

Nils-Magnus Kinnvall kassör

Nils Berggren

Stig Ericsson

Mikael Olsson

Hedersmedlemmar

Föreningen har fr o m detta verksamhetsår nio stycken hedersmedlemmar. Dessa är:

Jens Bartler mångårig orkesterledare

Ingrid Börjesson mångårig orkestermedlem

Stig Johansson mångårig orkestermedlem

Ulla Karlsson mångårig kassör

Nils Rynefors mångårig ordförande och orkestermedlem

Sven Andersson mångårig kassör och revisor

Åke Olsson ovärderlig hjälp i ekonomiska frågor

Börje Grönqvist flerårig orkestermedlem som tvingats sluta spela pga av sjukdom

Anders Mörk mångårig revisor

Falköping i oktober 1999

Redaktör Nils-Magnus Kinnvall

ÅREN 1999 – 2009

Allmänt

Det vi hittills har läst är Orkesterföreningens historia fram till 80-års-julileet 1999. Nu har det gått ytterligare tio år och föreningen fyller således 90. En del förändringar har skett under dessa år:

Alf Holmberg, som ledde orkestern från 1988, flyttade vid årsskiftet 2001/02 till Karlstad för att bli musikskolerektor där. Han fick då naturligtvis även lämna uppdraget som dirigent i Orkesterföreningen efter att ha lett orkestern i c:a 50 konserter. Efter Alf uppstod ett tomrum och dirigentsysslan klarades med lite provisoriska lösningar och tillfälliga ledare. De flesta konserterna under de två följande åren leddes av Claes Sandgren, musiklärare vid Musikskolan, men även kollegan Bengt Olausson var oss behjälplig några gånger. På hösten 2004 prövades ett oskrivet kort, nämligen undertecknad (Nils-Magnus Kinnvall, likaledes musiklärare vid Musikskolan) och detta har faktiskt resulterat i att jag numera får anses vara föreningens ordinarie dirigent.

Även på ordförandeposten ersattes Alf till en början av Claes Sandgren, men han avsade sig efter något år. Den tidigare ordföranden Tomas Wolff, som nu hade återkommit från sin tjänstgöring i Saudiarabien, återinträdde år 2004 på denna post.

Alf skulle ju ersättas även som Musikskolechef och detta var inte helt lätt. Först på våren 2003 kunde en ordinarie ersättare anställas. Det blev Peter Ström, pianist som närmast kom från Lysekil. Peter ville inte ha ledarskapet för orkestern i sin tjänst, därav kom det sig att ”vanliga” musiklärare fick gå in och överta den sysslan.

Musikskolan flyttade 2001 till nya lokaler på Petter Ryttnings väg och Orkesterföreningens repetitioner förlades då dit. Redan 2006 var det dags för nästa flytt, denna gång till ena flygeln på Fredriksbergsskolan (numera Gymnasiets F-hus) och Orkesterföreningens replokal fick än en gång flyttas. Nu ändrades även repetitionsdag från tisdag till torsdag pga diverse schema-krockar. Detta får anses som en stor händelse i Orkesterföreningens historia; tisdagar hade, såvitt vi vet, varit orkesterns repdag ända sedan starten.

Den riktigt stora förändringen för föreningen var emellertid inte lokalbytena eller repdagsändringen utan att Peter Ström och BU (barn- och utbildningsförvaltningen) inte längre ville ha Orkesterföreningen under Musikskolan. Konkret betydde det att musiklärarna inte längre kunde tillgodoräkna sig arbetstid när man var med i orkestern. Kommunstyrelsen gick i detta läge in och ”räddade” verksamheten genom att anslå motsvarande penningsumma direkt till föreningen så att den så att säga blev arbetsgivare åt de deltagande lärarna.

En annan förändring är att vi sedan 2004 har slopat den dittills traditionella julkonserten och numera erbjuder endast tre konserter varje spelår. Just kring jul är det ett mycket stort utbud av vacker musik runtom i kommunen och vi märkte av trängseln både vad gäller tid, lokal, publik och musiker. Förändringen är inte negativ, vi får mer repetitionstid till våra övriga konserter, stressen blir mindre och kvalitén högre.

 

Repertoaren och solister

Vi har fortsatt försökt att hålla en god kvalité men samtidigt rimlig svårighetsgrad på vår konsertrepertoar. Tyngdpunkten har även de senaste tio åren varit den klassiska musiken men vi har även spelat dans-, salongs-, musikal- och filmmusik. Vi har haft allsångskonsert, Wienerafton, Taube-konsert, varit ”husband” i en schlagertävling och vi har spelat Simon & Garfunkel-musik. När det gäller den klassiska musiken så återkommer stundom verk som spelades på 50- och 60-talen, men vi har också spelat en del helt ny musik, bl a två uruppföranden av vår egen Gustav Jannert. Här nedan följer ett axplock av vad vi spelat under de senaste 10 åren. I förekommande fall anges solisten.

1999 (hösten)

Strauss dy Kejsarvalsen

Tjajkovski Symfoni nr 5

Nielsen Liten svit för stråkar

Bach Brandenburgerkonsert nr 3

Mozart Eine kleine Nachtmusik

2000

von Dittersdorff Harpkonsert Valentina Lorenz

Mozart Symfoni nr 29

Strauss dy Geschichten aus dem

Wienerwald

Prokofiev Ur Romeo och Julia

Tjajkovski Ur Svansjön

Mendelssohn Violinkonsert Rebecca Freij

Dvorak Symfoni nr 8

Mozart Requiem

2001

Händel Ur Watermusic

Castelnuovo-Tedesco Gitarrkonsert nr 1 Juan Alvarez Alvariño

Lundquist Stockholmsmusik(accordeonkonsert) Bengt Olausson

Waldteufel Skridskoåkarna

Strauss dy m fl Wiener-afton med bl a Wienerblut Jacob de Verdier

Bach Orkestersvit nr 2 Matilda Billvén (flöjt)

Wirén Serenad för stråkar

2002

Borodin I Centralasien

Respighi Gamla danser och sånger

Haydn Trumpetkonsert Steffen Mickeler

Kraus Symfoni, c-moll

Haydn Pianokonsert, D-dur Per Leden

Schubert Symfoni nr 6

Rheinberger Orgelkonsert Ulf Norberg

Duruflé Requiem

2003

Roman Ur Drottningholmsmusiken

Larsson Fagottconcertino Susanna Heinebäck

Grieg Bröllopsdag på Troldhaugen

Alfvén Ur Den förlorade sonen

Gade Efterklanger av Ossian

Boïeldieu Uvertyr till La dame blanche

Mozart Ur Les petits riens

Gröndahl Trombonkonsert Ingibjörg Gudlaugsdottir

Bizet L’Arlesienne-svit nr 2

2004

Hahn Götisk svit

Blomdahl Adagio ur Vaknatten

Cimarosa Oboekonsert Minna Goobar

Dagsvik Här kommer nu ett änglabud, kantat

Jannert Symfoni, c-moll

Grieg Pianokonsert Jenny Tidqvist

Parry Lady Radnor’s suite

Rosas Über den Wellen

2005

Atterberg De fåvitska jungfrurna

Stenhammar Sentimental romans Elin Andersson (violin)

Larsson Förklädd gud

Mendelssohn Bröllopsmarsch

Beethoven Egmont-uvertyren

Beethoven Pianokonsert nr 2 Anna Christensson

Beethoven Symfoni nr 1

2006

Taube-konsertSven-Bertil Taube

Tjajkovski Vals ur Törnrosa

Mendelssohn Nocturne ur en Midsommarnattsdröm

Ketèlbey Persisk marknad

Strauss dy Rosor från södern

Chatchaturian Sabeldans Scandinavian Strings

Stamitz Rococo-symfoni

Larsson En vintersaga

Rutter Requiem

2007

Taube, Theodorakis m fl Sven-Bertil Taube

Simon & Garfunkel-konsert

Grieg Hyllningsmarsch

Schubert Symfoni nr 3

Dvorak Cellokonsert Frans Helmerson

2008

Mendelssohn Uvertyr till Paulus

Poulenc Stabat Mater

Ivanovici Donauwellen

Sibelius Ur Kung Kristian II

Schumann Pianokonsert Staffan Scheja

Vis- och musikalkonsertMikael Samuelson

2009

Mozart Ur Gran partita

Jannert Violinkonsert Ramona Jannert Telcian

Brahms Symfoni nr 2

Strauss dy Morgenblätter

Ravel Bolero

Till jubileumkonserten den 18 oktober 2009 planeras dessutom ett digert program bestående av:

Schubert Uvertyr och mellanaktsmusik ur

Rosamunda

Haydn Symfoni nr 103 (Pukvirveln)

Tjajkovski Blommornas vals

Brahms Dubbelkonsert Mihaela Martin och

Frans Helmerson

Se där! Frans dyker fortfarande upp i sin gamla hemstad trots att han numera är bosatt i Tyskland (Köln).

Sorgebuden

Tyvärr drabbas även Orkesterföreningen då och då av dödsfall i medlemskadern. Under den nu aktuella perioden måste vi här nämna att några trotjänare har gått ur tiden.

 

Under hösten 2000 miste vi vår trogne fagottist Björn Pehrson.

I oktober samma år fick vi besked om att vår tidigare dirigent, Leif Nilsson, hade avlidit.

En av de personer som var med och grundade Orkesterföreningen, Emil Nyrén, avled i januari 2001. Han blev över 100 år gammal.

Samma månad, januari 2001, avled också vår tidigare ordförande och cellist Nils Rynefors.

Kort före sin död instiftade han ett stipendium som varje år delas ut till någon eller några orkestermedlemmar.

I november 2001 avled mångåriga orkestermedlemmen, entusiasten och hedersmedlemmen Ingrid Börjesson. Ingrid spelade 2:a fiol.

I december 2007 gick mångårige orkestermedlemmen Lennart Wilkmar bort. Lennart var till professionen bildkonstnär, men var dessutom en duktig musikant. Han var Mozart-fantast och spelade 2:a fiol i orkestern.

Under senaste tioårsperioden har även de båda hedersmedlemmarna Sven Andersson och Börje Grönqvist avlidit.

Styrelsen och hedersmedlemmarna

Vid tiden för 90-årsjubileet (oktober 2009) består styrelsen av:

Tomas Wolff, ordförande

Viva Key-Westergren, sekreterare

Nils-Magnus Kinnvall, kassör

Inga Andersson, ledamot

Madelene Hellner, ledamot

Bengt Kjellström, ledamot

Tore Svensson, ledamot

Våra hedersmedlemmar är för närvarande:

Jens Bartler, mångårig dirigent

Ulla Karlsson, mångårig sekreterare och kassör

Åke Olsson, ovärdelig hjälp i ekonomiska frågor

Stig Johansson, mångårig orkestermedlem

Brita Johansson, trogen konsertbesökare och stötta

Anders Mörk, mångårig revisor

Tore Svensson, mångårig samarbetspartner och dirigent vid körkonserter

Gunnar Nyberg, mångårig orkestermedlem

Sven Thurberg, mångårig orkestermedlem

Olle Alsterfjärd, mångårig orkestermedlem

Ulla Rynefors, trogen konsertbesökare och stötta

(Som hedersmedlem erhåller man ett gratis abonnemang till våra konserter.)

Falköping i oktober 2009

Redaktör (som tidigare): Nils-Magnus Kinnvall

Pin It on Pinterest